Jag litar inte på mig

Jag däckade totalt på eftermiddagen idag efter dagisvistelsen. Jag sov en stund på soffan men jag tror inte att Malte gjorde det. Sen vaknade jag och mådde illa och kände mig allmänt darrig och vissen. Så vi låg mest i soffan och kollade på film tills pappan kom hem. Jag valde även att jaga fatt på en ersättare för min ridning ikväll. Och som Uffe säger, avbokar jag min ridning så mår jag dåligt.

Men nu mår jag bättre igen. Jag tog tom hundpromenaden ikväll. Jag känner inte igen min kropp, känner inte igen kroppens signaler, litar inte på mig själv, litar inte på min ork eller min motivation att vilja göra saker. Ibland känns det som om jag har hur mycket ork som helst och ibland kan jag inte göra annat än att somna på soffan. Tack och lov sover jag bra på nätterna nu, så det kan jag inte skylla på.

Imorgon tar Uffe barnen till dagis och jag får lite tid på kontoret. Jag ska börja med att ringa några samtal som jag borde ringt för länge sen, bocka av några andra saker och sen hoppas jag hinna jobba lite innan de kommer hem igen. Det blir bra.

Energi, självförtroende och motorik

Nyinskolningen på dagis går sämre än jag hoppats. Pratade lite med en av pedagogerna idag och får ta upp diskussionen imorgon igen. Hur gör vi?

Jag upplever att Malte känner sig svag och osäker när han är  med de andra barnen. Speciellt när vi är ute som vi var idag. Malte är ju enormt mycket bättre motoriskt än han varit sen i juni men han är faktiskt väldigt långt ifrån sina vänner i snabbhet och rörelse. Det skär i hjärtat att se honom så passiv för att han inte vågar eller orkar. Självförtroendet är inte i topp om jag säger så.

Min massör (låter snajsigt va?) ringde mig i måndags och undrade om det inte var dags för en ny tid. Fick tid redan idag. Hon sa att det kändes som ett halvårs spänningar och oro satt i min kropp. Jordåsatt. Känner mig rätt mör nu och har en begynnande huvudvärk eller kan det bli ett migränanfall av detta?

I övrigt så har jag jobbat lite idag. Skönt att fokusera på något annat och skönt att känna att jag faktiskt inte bara har energi att lägga på jobbet utan att jag får energi av att jobba.

Blingo blingo!

Jag känner ett sug efter att komma igång och jobba igen. Att känna mig lite normal  igen och göra vardagliga saker. Dock är jag nog mer sugen än jag kommer att orka. Jag har svårt att göra saker lite lagom och går gärna all in när jag väl jobbar. Tänker, klurar och fixar för att det ska bli bra. De bästa idéerna kommer ofta till mig i duschen eller när jag ska sova. Eller på hundpromenaderna.

I lördags hade blingo kickoff och jag fick träffa många av mina härliga vänner och kollegor som är utspridda över hela landet. Vi fick även en stund med våra två fantastiska gästdesigners, Hanna Hedlund och Martin Stenmarck som även sjöng den vackraste, vackraste sång. Inte ett öga var torrt och definitivt inte mitt. Ta dig en stund och lyssna på denna, lyssna på texten. http://www.youtube.com/watch?v=W79c1rZPHyI

Det var en lång dag för oss alla, bitvis väldigt känslosam för mig och jag var galet trött när jag åkte hem. Men samtidigt inspirerad och full med energi och så mycket vilja att sätta igång. Att vara säljledare på blingo är nog det roligaste jobb jag haft.

Men så fort jag kom hem och höll Maltes hand igen så kommer tunnelseendet. Och speciellt under måndagen och tisdagen när vi haft de intensiva dagarna på sjukhuset så ser jag bara det som är precis framför näsan. Jag kan inte tänka på annat än oss. Löser matfrågan när det är dags för mat, ingen framförhållning. Tunnelseende och dålig på att planera. Det är inte riktigt jag. Inte alls. 

Nu är dags att beställa kläder till kollektionen och fixa och läsa på inför den kommande blingosäsongen. Jag kommer behöva vara pigg och ha tyst omkring mig för att kunna ta in all information och ta beslut så som S eller M, blå eller röd. Det ska bli kul. Jag kanske tom ska ta mig ut till kontoret. Där har jag inte varit sen i juni.

Men jag känner att vardagen är på ingång. Den är så välkommen.