MR utan sövning

Malte sövs varje gång han ska göra en mr, det gör man normalt med barn upp till 7 år. Att sövas är alltid omständigt och en risk och extra riskabelt för Malte eftersom han är överkänslig för syrgas pga en av cellgifterna (bleomycin) han fick. Det är extra viktigt för Malte också att inte vara det minsta förkyld eftersom svullna och irriterade slemhinnor gör att behovet av syrgas ökar. Så vi har varit tvungna att skjuta upp hans mr-tider massor med gånger.

Han har redan gjort så många mr att jag tappat räkningen men han kommer att behöva göra många fler, så idag ska han på studiebesök i mr-rummet på ALB och få provåka, samt hoppas jag, få höra det höga ljudet som alltid blir vid en mr. Sen har vi två tider de närmaste två veckorna för att genomföra hans mr i vaket tillstånd. Tyvärr två gånger eftersom de röntgar så mycket på honom så de känner att de behöver dela upp det på två tillfällen.

Men vi slipper göra en narkosbedömning varje gång, Malte slipper fasta, slipper sövning, slipper sätta infart, slipper kladda med ”fågelbajset” (bedövningssalvan), slipper jobbigt uppvak, slipper jobbigt komma-igång-igen efter sövningen, slipper ligga kvar på avdelningen tills han kissat och börjat äta och slipper ta upp en plats på den överansträngda barncancermottagningen. Slipper en hel mängd saker.

Håll nu tummarna bara att unge herr Malte accepterar det hela.

Sövd

Precis i detta nu ligger Malte sövd och i magnetröntgen. Jag är inte med denna gång, Uffe är där med honom. Jag är så varken stabil eller så stark just nu så jag kände att jag inte orkade ta den här dagen själv med Malte. Så istället är jag hemma. Men det ger också stort ångestpåslag, att INTE vara där.

Jag ringde för en stund sen och hoppades att få prata med Malte innan sövningen men för ovanlighetens skull var de tidiga. Förhoppningsvis kommer de inte hem så sent idag.

Jag vet ärligt talat inte vad som är värst, att vara med när han sövs eller vara hemma.