Igår var vi och tog Maltes månatliga stick i fingret. Malte cool som vanligt och rabblar sitt personnummer som ett rinnande vatten. Får se om jag kommer ihåg att ringa och kolla värdet på måndag eller om jag *glömmer* det igen.
Osannolikt nog har en av Maltes dagiskompisar fått cancer. Helt galet, vad är oddsen att två små vänner på samma förskola på samma avdelning får cancer inom loppet av ett år? I alla fall var hon på Q84 igår så vi passade på att hälsa på henne och hälsa på den personalen vi kände igen när vi ändå var i huset.
Det gör mig rörd att de två läkare som hade hand om Maltes fall mest såväl kommer ihåg honom när vi möttes i korridoren. Dr N kunde inte tro att det var Malte som sprang förbi som ett skott och jag såg att han blev genuint glad över att se den friska Malte springa fram och tillbaka. Dr S stötte vi på utanför mottagningen och han frågade många detaljerade frågor om Maltes mående. Jag blir varm i hjärtat av att de minns Malte (antagligen alla patienter) så väl. Det är ju ändå några barn om året och vi har ju inte varit inlagda sen i december. Minns med namn och detaljer. Imponerad. Och glad. Träffade några av *våra* sköterskor också, bla bästa T som vi hade de där första jobbiga veckorna förra sommaren. Malte busig som vanligt och hon bara skrattar.
Malte ville inte gå ifrån avdelningen sen. Bra betyg på Q84 skulle jag säga. Men ändå inte en avdelning jag önskar att någon ska behöva tillbringa tid på. Inte vänner till Malte, inte de barn vi känner igen från tidigare och inte nya barn vars namn vi inte sett förut på välkommentavlorna. Fuck cancer!
Väntar på stick
Fotbollsspelet är alltid roligt
famlovgren 