Zlatan was here

Pyttelite feber (läs 37,8) och jätteont i benen. Det behövs inte mer för att det ska kännas som om jag har fått en jävligt hårt skjuten fotboll i magen. Sådär fotboll-skjuten-av-Zlatan-ont.

Hjärnan pratar med magen men det går sådär.

 

Vilken lördag – del 2

Sen var det dags för Lambarös Loppis på ångbåtsbryggan. Malte och Agnes hade samlat ihop grejer de ville sälja på loppisen i en månad och såg verkligen fram emot detta. Redan dagen innan tvättades alla leksaker och det sorterades och skrevs prislappar och förbereddes en kassa. De fick ha ett eget bort på loppisen där de sålde de leksaker och böcker de inte längre ville ha. Jag hade bordet bredvid och sålde det andra vi inte längre behövde.

Jag hade redan innan tänkt skänka pengarna vi fick in på Loppisen till vår insamling på Barncancerfonden, Maltes kamp. En av initiativtagarna till loppisen hade själv den idén om sin egen försäljning och det spred sig som en löpeld bland säljarna på bryggan. Flera dubblade insättningen och en familj vars talangfulla döttrar pysslat egna saker de sålde gjorde samma sak. Vilka fina människor! Blir tårögd bara jag tänker på det.

Jag hade fri prissättning och alla pengar vi fick in har jag nu satt in på vår insamling på Barncancerfonden. Malte och Agnes fick självklart behålla pengarna för de leksaker de sålde, jag satte in motsvarande till insamlingen.

När vi stått där på bryggan ett tag ser jag en av Maltes nya idoler; landslagsspelaren Lisa Dahlkvist. Malte har sedan något halvår varit helt fixerad vid fotboll, att spela och att titta på. Fotbolls-EM har han följt med en otrolig frenesi och gråtit en skvätt om han insett att han missat en tv-sänd match. Lisa är såklart extra speciell eftersom hon har Lambarö-anknytning. Malte är numer inte längre Zlatan när han spelar fotboll, han är Lisa Dahlkvist.

Jag gick fram och presenterade oss för Lisa och berättade precis detta för henne och vi fick oss en liten pratstund. Maltes lycka fullständig! Lisa rules!

Malte 4 år

Ja vad säger man. Vi är så tacksamma att vi kan fira Maltes 4-årsdag med en superpigg, glad, förväntansfull och busig Malte. Precis som det *ska* vara. Inget känns självklart.

Vi lyckades smita upp hela familjen innan Malte vaknade, sjöng, hade frukost på sängen och massvis av paket. Förmiddagen gick åt till tårtbak och chokladbollsrullande. Till minne av ett gyllene chokladbollsrullartillfälle på Q84 med syskonstödjaren Lotta och lill-F med pappa D så rullades några mer bajskorvsliknande chokladbollar. Även denna gång blev de kvar till sist. I wounder why?

Pannkakstårta till lunch, en eftermiddag i kalasets tecken, kusiner, farfar, gudmor, moster, faster, granne, sysslingar och vänner minglade i den galna värmen, fikade och drack bubbel. En sån här födelsedag måste man faktiskt fira med bubbel. I övrigt försökte jag göra hela födelsedagsfirandet så *normalt* som möjligt. Men egentligen ville jag köpa ALLT i födelsedagspresent, hyra in Zlatan för att kicka lite boll med Malte, fixa trollkarlar, clowner, ponnysar, kaniner och en riktig polis med en riktig polisbil.

Vi avslutade dagen med en sushi i kvällssolen, sen var det förvånansvärt svårt att få dem i säng. Övertrötta är min diagnos. En lättavhjälpt sådan.