Knivlisa och pärlplattor

I fredags upptäckte jag Knivlisa. Jag vet inte hur jag kunnat missa henne de senaste sex åren då hon bloggat. Hon är GALET rolig och jag har suttit med min iFån framför näsan och läst hela helgen. Och skrattat högt flera gånger.

knivlisa.devote.se/

knivlisa.blogg.se/

Och nu senast på Mama; blogg.mama.nu/knivlisa

Läs.

När jag inte läst har jag och barnen gjort pärlplattor eller så har jag förberett mat, lunch, mellis, middag, fika, fredagsmys eller lördagsgodis och sen efterplockat. Hur ofta måste man egentligen äta? Pappan har haft full fokus på badrumsåteruppbyggnaden och så att säga gjort sitt egna pyssel.

 

Vår vardag.

Börjar bli lite vardag här hemma. Den avbryts lite då och då av olika läkarbesök. Vi har varit hos ryggexperterna på Huddinge sjukhus, Malte kommer operera ryggen igen under sommaren/hösten 2014. Vi har varit hos urologen, toppresultat igen. Då tog han också stick i fingret vilket gjorde att pulsen på mamman gick upp rejält när det några dagar senare ringde från *dolt nummer*. Jag upprepar mig men vi är bara ett telefonsamtal från ett återfall. Det är så j-a läskigt. Skräck på riktigt.

Malte har också tagit sin sista dos av sin superäckliga medicin Neurontin som han tagit tre gånger dagligen sen i augusti 2012. Han har varit så otroligt duktig med sin medicin. Jag beundrar honom enormt.

 

Jag ska bli ett lila moln

Mamma, när jag dör ska jag bli ett lila moln. För lila är min favoritfärg, säger Malte.

Många tankar hos barnen. Mycket ångest hos mamman.

Krumelurpiller

I somras när vi var på Astrid Lindgrens värld köpte vi en tablettask med Krumelurpiller. På baksidan stod det hur man skulle säga *fina lilla krumelur, jag vill inte bliva stur*.

Maltes kloka kommentar var: ”Men jag vill bli stor. Jag ska bli 64 år.”

Barn dör!

Barn ska inte dö. Föräldrar ska inte behöva begrava sitt barn. Det är bara så fel.

Små oskyldiga barn ska inte behöva drabbas av cancer. Få hela kroppen fullproppad med mediciner som sen kanske inte ens fungerar.

Barn dör av cancer. Året är 2013 och ett av fyra barn överlever inte cancern. Ole, dole, doff. Cancern tar vart fjärde barn. Var fjärde barn på Q84.

Det ska inte behöva vara så. Att barnen blir friska igen efter att ha drabbats av cancer är det minsta vi ska begära. Det minsta! Mer forskning behövs. Skänk en slant. Snälla.

Himlen är vackert rosa ikväll. Vi tänder det rosa ljuset för Ester ikväll igen.

http://www.barncancerfonden.se/19307/

Orättvist

Minns kanelbullensdag

Jag minns var vi var förra året på kanelbullensdag. Vi var inte hemma.

Idag är vi hemma eftersom M kräktes igår. Och vi äter läbbiga kanelbullar från Pressbyrån.

Varför så mycket konstigt i bullen?

Elefantbajs

Jag och Malte handlar på ICA Maxi. Malte med stora ögon:

– Mamma kolla – elefantbajs!

Vem har sagt att det inte kan vara roligt att handla med barn?