Igår blev Agnes jätteledsen vid nattning. Hon ville bli hämtad av mamma eller pappa på fredag, ingen annan. Att vara ifrån varandra i familjen och bli hämtad av andra flera gånger den senaste veckan har varit jobbigt för henne. Hon undrade om det var säkert att Malte skulle få komma hem idag och det är det ju inte. Då ville hon att vi alla skulle ha fredagsmys på sjukhuset.
I min hjärna såg jag framför mig att jag skulle åka direkt till sjukhuset efter jag lämnat henne på skolan och sen skulle jag jaga på sköterskor och läkare så att vi blev utskrivna fort. Sen skulle jag, pappan och Malte tillsammans åka och hämta Agnes på skolan, Agnes skulle bli jätteglad, Malte med och läraren och fritidspersonalen skulle le och mina ögon skulle tåras lite och så skulle vi fyra gå mot solnedgången tillsammans mot världens längsta och mysigaste fredagsmys.
Joråsatt.
Vid halv två vaknade jag av misstänkta ljud från Agnes. Storkräk nr 1 gjorde éntre. Och sen kräktes det på fram till tidig morgon. Vi är lite oense jag och A om hon kräktes sju eller åtta gånger. För många var det i alla fall.
På sjukhuset verkar det hända alldeles för lite. Vill de inte bli av med oss?
famlovgren 