Q80

Näää, igår var ingen turdag direkt. Först traumat med att sätta nålen. Malte ville INTE och när den duktiga och väldigt rara sjuksköterskan T väl lyckades sätta i nålen fick hon inte in någon vätska. Så hon drog upp den igen, provade en gång till, sen tror jag att hon bytte nål och sen försökte hon igen utan bättre resultat. Mamman var glad att hon redan låg på britsen med Malte i famnen för då kunde jag blunda och djupandas lite. *stick inte i mitt barn, ser ni inte att han blöder? Och hör ni inte att han är hysterisk och skriker sluta sluta sluta?*

En annan sköterska kom in för att försöka hon också men kände samma sak som T. Nålen blev i alla fall satt och så fick vi gå in till rummet och vänta på en akuttid till röntgen. Malte blev inte galen efteråt som han brukar bli utan låg tyst, frånvänd oss och stirrade ut genom fönstret. Ville inte prata med oss. Jag måste säga att jag föredrar när han skriker.

Röntgenbilderna såg fina ut – ingen vridning av porten, ingen ’strumpa’ på slangen allt såg fint ut. Med den vetskapen tryckte hon på lite hårdare och nu gick det. En titt på klockan och hon inser att det är på håret att vi hinner genomföra njurtestet. Eller vi hinner inte riktigt men de ska lösa det så vi får köra igång. Känns skönt att inte ha slängt en dag på sjukhuset i sjön.

I med kontrastvätska, och sen måste vi vara kvar på avdelningen 30 min för att se att han inte får någon reaktion av vätskan. Sen har vi 2,5 timmar kvar att fördriva tills det är dags att börja ta prover igen. Och då ska fyra prover tas med 20 minuters mellanrum för att se hur njurarna hanterar kontrastvätskan.

När vi var nere och åt lunch blev Malte ganska direkt hängig och ville inte äta något. Efter ett tag sova han igen. För tredje gången den här dagen. Hmmm, hur är hans blodvärden egentligen. Vi hade tänkt gå till lekterapin medan vi väntade men nu gick vi istället upp till mottagningen och tog en temp, 39,9. Allergisk reaktion på kontrastvätskan? En bacill? Ett virus? Massa prover tas samtidigt som T börjar ta njurtesterna. Goa sjuksköterskan T jobbar över för vår skull.

Väntan på blodproverna, diskussioner och funderingar med doktorerna, och fler undersökningar av Malte. Allt medan Malte är mycket medtagen och sover/slumrar hela tiden. Det slutar med att de inte vill släppa hem oss. Helt fullt på ’vår’ avdelning Q84, istället hamnar vi på avdelning Q80 som är en infektionsavdelning och Malte är isolerad på rummet. Igår gick det bra eftersom Malte sov mest hela tiden. Dock tyckte han vid 3-snåret i natt att han sovit klart. Zzzz. Han fick också en febertopp på över 40 grader i natt + att CRP:t (infektionsvärdet) höjts lite vilket lutar åt att det inte var en allergisk reaktion. Nu återstår att se VAD det är.

Så länge fyller de på med blod eftersom hans hb (blodvärde) är på 77 och på nedåtgående. Ev blir det även påfyllning av trombocyter senare idag, han hade 17 tror jag, eller var det 20? Gränsen för påfyllning är 20 men om det är så att värdet är nere och vänder nu på 17 så behöver det inte fyllas på. Nu hoppas vi på att kroppen kommer igång och att det mirakulöst nog blir ett gäng platser lediga på Q84 så att vi får flytta upp.

Dock har jag mött 2 st Q84-föräldrar till här i korridoren som också hoppas på att få komma upp till Q84 och enligt läkaren är det minst ett sjukt och mycket infektionskänsligt cancerbarn till här på infektionsavdelningen. Sorgligt att det är så fullt på barncanceravdelningen att vi tvingas ligga bland barn som har elaka infektioner.

Mysnivån som isolerad på en infektionsavdelning är ungefär lika med 0 (noll). Jag gissar att det bakas kanelbullar på Q84 idag, kanelbullens dag som det är och allt. Kanske kommer det några clowner också. Och säkert en lektant eller två. Och kanske en rar tant med en biblioteksvagn.

Men vi roar oss bäst vi kan här mellan 4 väggar. Vi har i alla fall bästa rummet med kanonutsikt över akutintaget och ser massor av ambulanser komma och åka. Det roar Malte i alla fall.

20121004-132945.jpg

Mycket hålla handen nu igen.

8 thoughts on “Q80

  1. Åh vännen, vad kämpigt ni verkar ha det! Håller tummar och tår att Maltes infektion ger med sig, och att ni får flytta upp så fort det bara går.

    Många, varma kramar!

  2. Tack Helena för att du orkar berätta om allt ni behöver göra, förstå och sätta er in i. Nu sitter jag här på pendeln igen och gråter. Det är verkligen inte okej för barn att behöva utstå detta och inte för föräldrar heller. Det verkar inte finnas någon hejd på allt elände. Du verkar så jäkla stark och jag hoppas att du finner tid till att bryta ihop också. Många kramar från mig till er alla / Susanne

  3. Hela situationen är helt absurd…….. 😦
    Fina, duktiga Helena som orkar med detta kaos!
    Varmaste styrkekramar till er alla!

  4. Ni är fantastiska. Tack för att du orkar skriva. Vilka fantastiska människor ni har runt omkring er, det glädjer mig att det finns så många underbara människor som gör det lilla extra för andra. Ni är dock de som jag beundrar mest!!! Stor kram Åsa

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s