Jag litar inte på mig

Jag däckade totalt på eftermiddagen idag efter dagisvistelsen. Jag sov en stund på soffan men jag tror inte att Malte gjorde det. Sen vaknade jag och mådde illa och kände mig allmänt darrig och vissen. Så vi låg mest i soffan och kollade på film tills pappan kom hem. Jag valde även att jaga fatt på en ersättare för min ridning ikväll. Och som Uffe säger, avbokar jag min ridning så mår jag dåligt.

Men nu mår jag bättre igen. Jag tog tom hundpromenaden ikväll. Jag känner inte igen min kropp, känner inte igen kroppens signaler, litar inte på mig själv, litar inte på min ork eller min motivation att vilja göra saker. Ibland känns det som om jag har hur mycket ork som helst och ibland kan jag inte göra annat än att somna på soffan. Tack och lov sover jag bra på nätterna nu, så det kan jag inte skylla på.

Imorgon tar Uffe barnen till dagis och jag får lite tid på kontoret. Jag ska börja med att ringa några samtal som jag borde ringt för länge sen, bocka av några andra saker och sen hoppas jag hinna jobba lite innan de kommer hem igen. Det blir bra.

Annonser

6 thoughts on “Jag litar inte på mig

  1. Vännen, du kan inte förlita dej på någonting den närmsta tiden…….kroppen, orken och energin har liksom tagit slut och fylls på nu i små doser. Du måste vara väldigt sparsam med att göra av med energi……prioritera vad du behöver energin till, och acceptera att du plötsligt ”dippar”, de e ok!
    Malte tar stora steg framåt, våren är på väg (tro det eller ej), du har börjat jobba igen…… snart är Helena back in buissness….. men låt det ta tid, det som görs bra från grunden håller i längden!
    Kramisar

  2. Tänk att det finns utrymme för dig att ens känna efter… Det är väl ett tag sen du kunde slappna av i samvaro med Malte i den grad att du somnar på em. Det låter bra tycker ja.. Tid för dina behov att ta plats! Kram

  3. Tror som Sussie att du får hushålla med din energi ett tag fram över medan kroppen tankar. Din kropp har ju stått i beredskapslägeför kamp i minst ett halvår..Det tar tid att återhämta!

  4. Alla timmar av förlorad sömn ska sovas ikapp. Med ränta, vännen. Det kommer ta lång, lång tid, och tålamod. Tillåt dig att inte vara på topp, när det är möjligt. Ge dig hän åt vilostunder när du kan.
    Och, jag vet inte om det är någon tröst, men så här fem-sex år efter avslutad behandling, är jag fortfarande trött. Ibland.
    Och du, om du känner för att ta en promenad ute på Lida någondag, eller bara frossa i fika på en inglasad altan i Tumba, så hojta! 😉
    Kram till dig! /Helene Kindstedt

    • Åh tack snälla du! Tanken att ta kontakt med dig har slagit mig nu när jag börjar komma ikapp lite. Både Lida och Tumba låter lockande. Vi hörs! KRAM

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s