Sjukhusångest

Jag börjar få sjukhusångest. Vi vet allt för väl vad det innebär att ligga inne. Q62 som vi ska ligga på nu är som en mellanavdelning mellan den absolut hemska Q80 där man är isolerad och allt är jättehemskt och Q84 där de gjort det så mysigt som det bara går.

Vi kommer behöva dela rum och bara en förälder får sova kvar och det är på de hemska britserna. Och sömnen är katastrofal när jag sover där. Obekvämt, ett halvt öra vaket för att höra Malte och så kommer sjukhuspersonalen in x antal gånger per natt för att kolla Malte, ge medicin, kolla temp och vad det nu kan vara. Hua.

Börjar också planera för vad vi ska ha med för mat till oss vuxna och Agnes. Och reservmat till Malte eftersom sjukhusmaten inte alltid är så rolig. Och reservtorrvaror som hårdbröd och nötter som man får överleva på om Malte får samma tendenser som tidigare, att man inte får lämna rummet utan honom.

Och en massa frågor. Hur ont kommer han ha? Hur kommer han att sova? Sämre pga smärta eller bättre och kanske tom på dagen pga smärtlindring som gör honom dåsig? Hur kommer humöret att vara? Och hur kommer Agnes reagera? Kommer hon alls vilja vara där? Här är lekrummet jättetrist och jag gissar att personalen inte har lika mycket till övers för syskon.

Jag VET att jag kommer slitas isär av att familjen måste delas än en gång.

5 thoughts on “Sjukhusångest

  1. Jag ser på ”sängen” med skräckfyllda minnen. Den hårda obekväma. Inför operationen tog jag faktiskt med en bäddmadrass och la ovanpå. För sömnen blir nog så störd ändå. Minnet från Q80:s galonförsedda brits poppar upp. Tänk om vi orkade förändra. Som förälder till ett allvarligt sjukt barn borde miljön vara bättre.
    Varma styrkekramar

  2. Kan tänka mig att sängarna i fängelsecellerna på Hall är betydligt skönare än den där soffan ser ut att vara😦
    Det är naturligtvis ”dagarna från helvetet” som kommer tillbaka, men ni fixar det! Den här gången också! Jag är så ledsen över att ni ska behöva gå igenom det här igen och hoppas av hela mitt❤ att det blir sista vändan med ångest och smärta! Ser bilden på Malte i slalombacken förra vintern och väntar med spänning på årets bild på slalomhjälten, lite större, lite starkare och mycket tuffare🙂
    Varmaste bamsekramarna!
    Sussie

  3. Phu, det skär i hjärtat att läsa det du skriver. Du hade behövt mer tid att vila dig från allt som hänt. Om man bara kunde göra något för dig/er. Vi tänker på er och pratar om er. Stor Stor kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s