Under ytan

Skräcken för ett återfall ligger där direkt under ytan på mig hela tiden. Olika ljud slänger mig tillbaka två år i tiden, vissa saker Malte säger slänger mig tillbaka i tiden och skräcken sätter klorna i mig.

En ambulanshelikopter flög över ön igår. Flappetiflappetiflopp. Tillbaka till de hemska dygnen på Q62 juli 2012. Regnsmatter mot plåttak. Tillbaka till de hemska två veckorna på Q62 juli 2012. *Mamma jag har ont här, jag har ont här i höften* Bara ren och skär skräck. Jag försöker med min mest neutrala röst fråga om han har ont i huden eller inuti kroppen. Svaret är oklart. Jag tänker på att det är dags att ta blodprov igen. Jag minns det som att vi skulle ta det i början på augusti, Uffe, som antagligen har bättre koll än jag just nu, säger att det är i slutet av augusti. Jag hinner tänka att det är bra, för om han har ett återfall så får vi några veckor till lyckligt ovetande. Samtidigt, om han har fått ett återfall så vill vi ju upptäcka det så fort som möjligt.

Under ytan ligger skräcken ständigt närvarande.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s