Vid nyår – då hoppas jag att jag ska kunna slappna av

Jo tack, sommaren rullar på. Jag glömde nästan bort att älta händelserna för precis två år sen den 24 juli. Men bara nästan. Dock jobbar jag med att inte älta och tänka så mycket på det som varit, att vara här och nu. För att tänka framåt ger ångest det också, så i bästa mindfullnesstil jobbar jag på här och nu. Går rätt dåligt om jag ska vara ärlig, men jag försöker i alla fall.

När jag häromdagen satt och masserade Maltes vad i soffan där jag för två år sen satt och masserade dessa ben i oändlighet, då är det svårt att inte låta ångesten och skräcken komma fram. Vi försöker skoja bort det lite grann när han får ont i benen/vaderna/knävecket för att han själv inte ska börja nojja eller att det ska bli någon stor grej av det.

Jag tycker också att han snubblar, snavar, ramlar väldigt mycket. Hans knän ser välanvända ut om jag säger så.

Helst skulle jag vilja göra ett litet stick i fingret på honom varje dag. Ett litet blodprov varje dag efter frukost och så en enkel liten maskin som talar om för oss att AFP-värdena håller sig där de ska. Antagligen ingen jättebra idé i längden.

Jag jobbar på oron varje dag, och tänker att om han inte fått återfall innan nyår, då ska jag försöka slappna av på riktigt. För vid årsskiftet har han varit cancerfri i två år.

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s