Ömtålig

Ni vet de där gubbarna på Gröna Lund, som man ska slå hårt på när de kommer upp ur sina hål? De poppar glatt upp ur sina hål och någon står där och bankar glatt ner dem med en stor klubba.

Jag känner mig som en sån gubbe. Jag kravlar mig ur min håla, känner att livet börjar återvända men alltför ofta får jag en klubba i huvudet som får mig att återvända till ångesthålan. De flesta verkar inte ens vara medvetna om att de har bankat till mig.

Ska jag göra en skylt kanske och hänga runt halsen?. Och skriva *ömtålig* på?

5 thoughts on “Ömtålig

  1. Fina Helena! Önskar jag kunde lyfta dig ur den hålan och bära dig bort från alla elaka klubbor! Saknar dig massor! Finns här när du orkar, glöm aldrig att andas, gråta och tillåt dig vara så som du är!! Kramar

  2. Hoppas jag inte har ”bankat till dig” med några ogenomtänkta ord😦
    Tänk om jag kunde lyfta upp dig ur ångesthålan och bara hålla om dig tills allt det onda är borta!❤

    • Absolut inte Sussie! Tvärt om, dina kloka ord läser jag ofta mer än en gång.
      Tänkte en tanke, jag och din yngsta dotter kanske kan byta plats. Hon kommer hit och hänger med sina sysslingar och jag ligger i din sköna soffa och lyssnar till dina kloka ord. Deal? Behöver vi kolla med A också kanske?🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s