Det är ett lidande

Jag avskyr min depression innerligt. Den får mig att missa så mycket. Livet liksom.

Jag har haft väldigt mycket ångest de senaste veckorna. Jag hoppas att det är insättningssymptom pga den nyaste medicinen Venlafaxin. Ångesten gör mig trött. Även om jag inte tar min ångestmedicin som jag får ta vid behov, den gör mig ännu tröttare nämligen.

Det är bra att utmana ångesten. Försöka kollra bort den, ignorera den, koncentrera sig på annat, göra saker ändå. Men ibland ska man låta bli att utmana för att det blivit för mycket eller kommer bli för mycket. Vi jobbar en del med det på grupp-kbt:n. Det är svårt att avgöra när man ska utmana ångesten och när man ska avstå en aktivitet.

För inte så länge sen utmanade jag ångesten med tydliga *regler/tankar* som borde gjort att ångesten höll sig i schack. Jag träffade två vänner och fikade. Jag hade ångest innan, under och efter. 1,5 timme efter att jag kommit hem fick kroppen nog och jag kräktes. Kräktes massor. Jag hatar att kräkas och har nästintill kräkfobi. Gör vad som helst för att inte kräkas. Jag kräks liksom aldrig.

Nu är jag ärligt talat lite rädd för att utmana ångesten – jag vill inte kräkas igen. Så ikväll stannar jag hemma, igen, när resten av familjen åker på födelsedagsfirande. Så trist.

En vän som också har en psykisk sjukdom, men en annan än jag, sa *att ha en psykisk sjukdom är ett lidande*. Och det är det. Det är ett lidande.

4 thoughts on “Det är ett lidande

  1. Kram

    Jag är inte så mycket för det där med att utmana ångest.

    Till mig har de sagt att en ångestattack ska vara i max 10 minuter. Tjohejsan. Mina ångestattacker försvinner inte innan jag tar narkotikaklassade preparat, om ångesten väl har satt sig. Tio minuter kan man väl utmana, men timmar, nä det går inte.

  2. Älskade vän! Jag kommer inte att säga att jag förstår att det måste vara jättejobbigt, för jag kan ju inte förstå HUR det känns om jag själv inte upplevt det du går igenom. Däremot kan jag säga att jag har dig konstant i mina tankar och jag hoppas av hela mitt hjärta att du ska slippa all skit, åtminstone att det vänder och går åt rätt håll.
    Hur känner du för att jag skulle kunna dyka upp hemma hos dig? Så som jag gjorde en fredag för en månad sen? Jag vill så gärna träffa dig och ge dig en stor, varm kram.

    Tusen och åter tusen styrkekramar!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s