Ett hål i mitt barn

I onsdags åkte jag och Malte till vårdcentralen för att ta bort hans drän efter operationen och infektionen i hans port-a-cath. Vi satte oss som så många gånger förr tillsammans på britsen som är uppfälld nästan som en solstol, Malte i mitt knä.

Malte som tidigare varit så enormt känslig runt sin port satt så tappert och lät sjuksköterskan ta bort de stora tejpremsorna, det var bara när hon kom till den ömtåliga huden under armen som han grimascherade lite.

Jag får flashbacks från alla hemska gånger då jag och ibland även personalen varit tvungna att hålla fast honom för att sätta eller ta bort den hemskt stora nålen som skulle in i porten. När han skrek, SLUTA, SLUTA, SLUTA. Min kropp blir matt och jag är orolig för hur det ska gå att ta bort stygnet och dränet.

Jag känner att det är min skyldighet som mamma att i alla fall se och vara insatt i vad min son går igenom, det är det minsta jag kan göra när han måste gå igenom så mycket jobbigt. Och jag var nyfiken på hur det där dränet såg ut så även om jag inte tar sår, blod och var så himlans bra så tittade jag. Det kändes helt ok. Först. Men att se det där hålet in i mitt barn, ett hål som de stoppat in en bit plast i från en vanlig handske som sköterskan försökte dra ut men sen upptäckte att stygnet satt fast i plasthandsken. Jag sa till Malte att han skulle klämma i min hand om det gjorde ont. Hon klippte bort stygnet, drog ut det och drog sen plasten ur hålet som efterföljdes av ett vidrigt slurp.

Malte klämde lite i min hand och jag ser den svarta huden som är runt hålet. Minns att kirurgen pratat om död vävnad runt såret där i måndags och känner att jag blir lite svettig. Det börjar snurra, jag känner hur all färg försvinner från mitt ansikte och jag kallsvettas. Mumlar till sköterskan att jag känner mig svimfärdig och hon lägger oss snabbt ner på britsen. Jag försöker krampaktigt hålla kvar Maltes hand – jag är ju där för att stötta honom.

Sköterskan fixar klart omplåstringen på Malte, sätter på honom tröjan och låter honom välja ur presentlådan medan jag ligger med fötterna högt och huvudet lågt och försöker komma tillbaka till verkligheten. Jag har aldrig varit så nära att svimma. Fy så obehagligt.

Tur att superhjälten Malte klarade sig så bra ändå.

malteplåster

3 thoughts on “Ett hål i mitt barn

  1. Det fick operera bort Emilias PAC på samma sätt. Tog över en månad innan hålet slutit sig igen😦 Men det var skönt att slippa infektionen. Inte trevligt att se såret…
    Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s