Gruppterapin

Andra tillfället i torsdags. Efter förra gången skrev jag visst att jag inte svettades trots *stressad* situation. Det gällde inte denna gång. Kanske var det också den nya biverkningen värmevallningar för jag blev så varm att det kändes som om jag ångade för att några minuter senare få tillbaka någon sorts normal kroppstempratur och nästan frysa. Min mysiga sjal åkte av och på och av och på och av. Och på.

Jag har inte varit med om gruppterapi förut och var lite osäker på vad jag skulle tycka. Men jag gillar det. Skönt att sitta ett helt gäng runt ett konferensbord och alla nickar igenkännande när någon berättar hur något känns. Vi grottar inte in oss på varför vi mår dåligt utan fokuserar på hur vi ska öva på att ändra våra tankar och handlingar. Utefter våra egna förutsättningar, inom de ramar som finns beroende på mående.

Det är också väldigt skönt att inte vara i fokus själv hela tiden. Något som jag kan tycka är stressande när jag är själv hos kurator eller terapeut. Full fokus på mig i upp till en timme. Jättejobbigt. Jag orkar heller inte hålla koncentrationen under ett sånt långt samtal. Här turas vi om att prata, växlar med små övningar och att lyssna på psykologen som håller i det hela. Och hyfsat många pauser. Och mycket respekt.

Sex gånger kvar, det känns redan som det är för få gånger.

3 thoughts on “Gruppterapin

    • Hej Eva!
      Nej den har inget med cancer att göra, det som sammanbinder oss är svårbehandlade depressioner. Att träffa cancerföräldrar så här skulle dock också vara väldigt givande. /Helena

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s