Guldigt moln

När vi var på ALB igår började Malte prata om Ester igen och hur hon, eller hennes själ, blev ett rosa moln. Jag känner att barnen verkligen behöver prata och prata och prata om Ester. De försöker förstå det oförståeliga. Jag med.

Malte pratade på att han ville bli ett guldigt moln för han tycker guld är så fint. Och så skulle jag och pappa veta att det var hans själ när vi såg ett guldigt moln.

Alltså, klumpen i min mage och gråtklumpen i min hals krävde mycket för att hållas i schack. Tankarna for i huvudet, jag vill säga till honom att JAG TÄNKER DÖ FÖRE DIG. Men inser att det inte är speciellt bra, vill ju inte att han ska börja oroa sig för det också. Så jag tror jag hummar och mmmar.

Det är inte lätt att alltid försöka sitta på de rätta svaren.

Advertisements

One thought on “Guldigt moln

  1. Kram på er! Förstår att klumpen sitter där. Jag tror också att prata, prata, prata är det bästa för att få bort/krympa den. Sköt om er! Längtar efter Lambarö-sommar!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s