Att återta Lambarö

Nu längtar jag förtvivlat till sommaren och semestern på Lambarö.

Jag längtar efter det enkla livet där. Öppna dörrar, barn som leker, mysiga mornar i soffan, regniga hundpromenader runt ön, pyssel, ett kvällsdopp, spring i vattenspridaren, rabarberpaj, spela Loppan, ett glas rosé i eftermiddagssolen, sitta på ångbåtsbryggan och meta, spela fotboll på gräsmattan, fika lite då och nu, gos och mycket häng med barnen. Bara vara liksom. Ah.

För några helger sen var jag tillbaka till ön för första gången sen förra sommaren. Uffe och barnen har varit där någon gång utan mig, Uffe för att *stänga* huset för säsongen, men jag har känt ett motstånd.

Redan för exakt ett år sen kände jag att jag och familjen behövde en lugn och mysig sommar på ön. En sommar för återhämtning.

Det blev inte så. Jag började min semester en vecka tidigare (eller jag jobbade på kvällarna när Uffe kommit hem) så att vi kunde flytta ut till ön. Malte hade redan varit hemma för ont i benen och allmänt hängig i en vecka. Jag är inte helt säker, men det kan vara så att det är exakt ett år sen. Ett år sen det drog igång. Vår lugna sommar blev istället det absolut värsta året i våra liv.

Ett år åt helvete. Fuck cancer. Inget gott, absolut INGET gott har kommit ur det här året.

Att åka tillbaka till ön var känslosamt och jobbigt. Jag har väntat med att åka dit, inte känt någon lust alls, men för några veckor sen kom suget och vi åkt dit över helgen. I huset såg det ut som om vi bara rest oss upp och gått. Vilket faktiskt var fallet. Tvättkorgen full och har stått utomhus men under tak sen förra sommaren, högar med vikt tvätt (vad ska vi ta med till sjukhuset?-högar) i vardagsrummet, en öppen väska, halvpackad eller halvt urpackad? Tack och lov kylskåpet ganska tömt, frysen full av mat vi skulle ätit förra sommaren, tre (3!) öppnade bag-in-box vi skulle druckit förra sommaren. Gräsmattan är ingen gräsmatta. Kirskålen dansar samba och har helt tagit över tillsammans med en massa annat oönskat grönt.

Projektet att dra in vatten och avlopp i huset avslutades hastigt inte ens halvvägs hade vi kommit. Den delen av trädgården är ett stort öppet hål. Badrummet är halvrivet. Myrorna har levt loppan på utedasset.

Bredvid soffan där Malte tillbringade den mesta tiden stod värmande massageoljor, krämer och salvor vi använde för att massera hans ben. På köksbordet låg ett schema för alvedon- och iprenintag och en lapp där vi skrivit upp hans feberkurva. Där låg även en lapp med hans symptom, telefonnummer till sjukvårdsupplysningen, nummer och telefontider till bvc, vårdcentralen, barnläkarmottagningen, akuten, ortopeden. Där låg även en lapp med bokningsnumret för den viking line-kryssning vi skulle åkt på samma dag hans ben slutade fungera. Kryssningen vi inte ens hann avboka. I köket står tre tomma alvedonflaskor på bänken. I fönstret en vas med vissna blommor.

Jag märker att Maltes minnen från förra året kommer tillbaka mer. När vi är på Lambarö börjar han prata mycket om hur det var innan han blev sjuk. Minnen från ön men även från hemma innan han blev sjuk.

Jag plågas av minnet när jag och barnen går på gräsmattan. Malte klagar på ont i benen och vill bli buren. Jag uppmuntrar eller nästan tvingar honom att gå, det är ju viktigt att han rör benen eftersom de säger att det är växtvärk. Eller spända muskler. Mitt hjärta, så ont du hade och jag tvingar dig att gå. Fy fan.

Nu är vi här igen. Jag har städat bort alvedonflaskor, lappar, medicinschema och vissna blommor. Jag vill ha och planerar för en lång sommar för vår familj på vår paradisö. Inget bokat. Lugn, återhämtning och mys.

Och i år hoppas jag att Malte vill dansa med mig och alla andra på ångbåtsbryggan.

Fuck cancer!

18 thoughts on “Att återta Lambarö

  1. Förstår att det är grymt jobbigt. Ändå underbart att höra – dags att återta Lambarö! Vet du vad…nu finns faktiskt både dusch och tvättmaskin hos oss! (Känns lite konstigt…) Så behöver ni dessa faciliteter under renovering av badrummet – välkomna!! Vi kommer till midsommar! Kram

  2. Önskar er en fantastisk sommar med härliga och glada minnen och massor av återhämtning. Kram

  3. Så klart ni ska få det! Som du och din familj är värda det.. säger som mina elever brukar säga ÄG 🙂 KRAM och längtar efter att få spendera någon dag eller två med dig/er!! ❤❤

  4. Även fast jag inte känner er (följde länken på FB via en gemensam bekant, det skrev jag här sensommaren förra året) tittar jag ännu in här då och då, dels för att se att allt går bra för Malte och dels för att du skriver så fantastiskt levande/målande! Har en barndomsvän som konstigt nog också har en Malte som i 3-årsåldern fick en hjärntumör. Att läsa om erat år har verkligen hjälpt att förstå lite hur även dom har haft det… känner en skyldighet att ”åtminstone” försöka förstå.. kanske för att veta hur man kan stötta… Önskar er en fantastisk sommar!

  5. Har följt din blogg hela tiden och vill bara säga : Välkomna tillbaka till ön ni är så starka hela familjen . En stor kram till alla . / Nilla Södergren

  6. Toppen! Nu blir Lambarö som vanligt igen, VÄLKOMNA ni helt fantastiska familj! Kram vi ses i helgen!

  7. FUCK CANCER indeed! Vilket jävla år, jag vill gråta när jag läser det. Å sedan vill jag bara kila över och ge er en kram nu på en gång. Men det får vänta…
    En cyberkram kan jag skicka iallafall: Kram! 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s