Fri tid

Uffe och Malte på sjukhus. Agnes och jag hade en lugn morgon och jag stannade en liten stund på dagis eftersom hon till att början satt som ett häftplåster på mig. Men hon kom loss ganska fort och lekte vattenlekar med de andra barnen i sandlådan.

Nu har jag chansen att fixa lite grejer här hemma + göra ärenden jag inte kan göra med infektionskänslig Malte. Men samtidigt tänker jag att jag ska återhämta mig lite. Läsa en bok. Sova. Ensam hemma, hur ofta händer det? (en gång sen den fasansfulla morgonen den 24 juli då jag väcktes av samtal om att de hittat en tumör i Malte).

Trots att kroppen är uppe i varv så orkar jag inte ta tag i något alls. Trött men det kryper i kroppen på mig när jag lägger mig för att läsa. Splittrad. Jag vill vara med Malte. Det känns helt onaturligt att inte vara med något av mina barn. Jag ringer Uffe och hör hur de har det, har de hört något, ska jag komma? Jag vill inte vara ensam hemma.

Blev inte klokare av samtalet med honom. Hur ska jag göra? Uffe tycker jag ska göra det som är viktigt och ev komma sen. Viktigt? Vad är viktigt? Jag klarar mig ett tag till utan mina glasögon som är hos optikern. Extraglasögonen funkar. Handla smör och mjölk, är det viktigt? Städa? Tvätta? Ta tag i en liiiiten jobbgrej som ändå legat till sig sen i somras?

Jag vill vara med Malte. Men jag får panik när jag tänker på det där rummet. Panik av att vara hemma själv. För trött att ta mig hemifrån. Är jag ens en säker bilförare?

Annonser

3 thoughts on “Fri tid

  1. Åh, vad jag känner med dig! Behöver lite egen tid, behöver lite ”lugn & ro”. Men när man får det så får man panik och blir handlingsförlamad. Låter som en högst normal mamma i en galen, högst onormal situation.
    Styrke kramar

  2. Så ( fast säkert i en miniversion av hur du känner det) kan jag också känna när barnen är iväg med maken och jag ska få egen tid.. Kopplat av i typ 5 min och sedan börjar jag att längta och undra vad de gör och om allt är ok. Kontrollfreak, That’s me.

    Att som du också att ett barn som är ”hotat” måste ju sätta din kropp i attack-stress läge så det är ju inte konstigt att kroppen reagerar som den gör !

    Hoppas innerligt att du/ ni snart kan slappna av och andas ut hela familjen tillsammans!!

    Många varma kramar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s