Blodförgiftning

Nu har jag fått (delvis) klarhet, Malte har blodförgiftning. Så fort man har en bacill i blodet, elak eller lite snällare, så har man blodförgiftning. Punkt.

Hans baciller som jag inte minns namnet på sitter i hans port-a-cath men behöver inte nödvändigtvis komma från sticket i porten i onsdags. Bakterierna (vad är det för skillnad på bacill och bakterie?) kommer kräva lång behandling med antibiotika för att försvinna. Lång. V E C K O R. V E C K O R med antibiotika.

Alltså, innan det här drog igång var Malte kärnfrisk och hade aldrig fått penicillin. Nu är han fullproppad med det.

Eftersom han behöver sin port för sin cellgiftsbehandling finns inte alternativet att operera bort den. Alternativet att operera ut denna och sätta in en ny visste sjuksystern inte om det fanns.

Vi kommer inte behöva ligga inne hela den tiden (phu) men läkaren hade hälsat till oss via sjuksköterskan att han ska fundera ut hur de ska lösa det för Malte. Han trodde dock inte att det skulle räcka med en dos antibiotika om dagen. Förhoppningsvis blir vi klokare imorgon.

De har även noterat vår önskan om att komma upp till Q84 men de tyckte att det var säkrast att Malte var kvar lite till på Q80. För Maltes skull. För att han är så infektionskänslig.

Jag har inte riktigt tagit in hur sjuk han är egentligen. Jag säger det, jag skriver det men jag fattar det fortfarande inte.

Idag fick han permission mellan två antibiotikabehandlingar. Jag och Agnes kom till sjukhuset och hämtade dem vid halv elva och då åkte vi direkt hem. Malte och Agnes lekte frenetiskt från första minuten. De la inte ens direkt märke till lillkusinen som gjorde ett kort besök utan hade bara ögon för varandra och att fortsätta sin favoritlek. Underbart att få några timmar tillsammans hemma men det kändes ju inte som vanligt direkt. Lånad tid.

Lunch och ett kort besök på lekparken, sen slocknade Malte i vagnen och sov ett bra tag. Vi lagade en tidig middag som vi vet att Malte gillar för att han och jag skullle hinna äta innan vi behövde åka tillbaka. Men Malte ville inte ha utan han ville minsann äta på sjukhuset. Vad är det för en omvänd konstig reaktion? Eller känner han sig så sjuk så han vill vara här?

I början på vår ALB-karriär ville han till att början med inte lämna rummet och absolut inte sängen. Och så fort han blev trött ville han fort tillbaka till sitt rum och sin säng. Som det var hans trygghet.

Vi hamnade i söndagsrusningen när vi skulle tillbaka och han somnade ännu en gång i bilen trots att klockan var över fem. Ändå somnade han inte alltför sent i kväll. Var det permissionen som gjorde honom trött? Eller är han så här sjuk fast han verkar så pigg när han är instängd och isolerad på ett rum? Min lilla skrutt.

8 thoughts on “Blodförgiftning

  1. Stirrar mig blid på inläggen du skriver! Man vill ge tröst i allt jävla elände men vet inte hur!
    Malte verkar pigg men är så sjuk och jag förstår att man inte kan förstå hur sjuk!
    Hoppas innerligt och intensivt att ni snart är friska och får uppskatta”vardagen” tillsammans.

    Hur trötta och slitna ni än är så besitter nu ett mod och en styrka som för mig är ofattbar.
    Men nu får det fan vara nog!!!

    Tänker på er!!!

  2. Att gå från hopp till förtvivlan, från puhh till Va?? från Yes!! Till NEJ!! är er vardag nu och jag ber ofta för er om en annan ❤
    Heja Malte,Heja dig Helena,heja Uffe och HEJA Agnes!

    Kram vännen, saknar dig!

  3. Bacillus är en typ av bakterie. Så nu vet du det i alla fall. Hoppas Malte blir av med alla sorters bakterier i blodet han inte ska ha där.

    Kram

  4. Förstår att tankarna bara snurrar hit och dit i huvudet… Orättvist det här är!!! Vad härligt med syskonkärlek! Positivt och stärkande för alla att de fick en liten lekstund tillsammans i allt elände. Styrkekramar vännen!!!

  5. Blir så ledsen när jag läser om allt jobbigt ni är med om och vilken hemsk tillvaro ni har. Blir också arg att Malte ska behöva vara så sjuk. Det är verkligen inte rätt!

    Blir även tagen av din styrka att skriva så mycket och är tacksam att få ta del av det.

    Det är svårt att hitta ord men vill iaf säga att jag tänker på er!

    Massor med kramisar till er

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s