En dag i taget

Varför har jag den här bloggen egentligen? Det är fortfarande för att få ut information (även om det är lite väl tyst på telefonen numer) men även för att jag själv ska ta mig tid att sätta mig ner och reflektera.

Sen har kommentarerna från er blivit allt viktigare och roligare för mig. Jag uppskattar alla kommentarer, inga är för futtiga och eftersom jag utgår ifrån att ni alla menar väl så missförstår jag inget (tror jag). Men känn ingen press att kommentera allt.

Verkligheten och allvaret i den här situationen har börjat slå över mig. Min son har en dödlig sjukdom. Jag orkar faktiskt inte ta in det. På dagarna när tankarna kommer måste jag bara slå bort dem och ta hand om mina barn och göra lite vardagliga grejer men på kvällen när de somnat kan jag tänka lite mer. Men jag vet ju också att det är idiotiskt att tänka på det fruktansvärda så här på kvällen, hur blir den så otroligt viktiga nattsömnen då?

Härrom kvällen läste jag en artikel som cirkulerat på facebook, en gammal artikel om en pojke som dog i cancer. En otroligt gripande artikel. Och min nattsömn blev därefter.

Jag vet inte när jag ska hitta tid och styrka att på riktigt ta in allt detta. Jag vet verkligen inte.

Men jag återkommer ofta till Uffes kloka ord precis i början av den här mardrömmen – vi tar en dag i taget. Och imorgon åker jag och Malte tidigt till ALB för stick i fingret. Sen får vi se vad som händer.

29 thoughts on “En dag i taget

  1. Jag kopplar åter greppet om tummar och tår för att det nu ska gå vägen för Malte 😍Vill du ha hjälp med att komma till ro på kvällarna så smyger jag gärna upp med min bänk 😉Många lyckokramar till er imorgon ❤

  2. Detta är ju verkligen inte något som man vill ta in överhuvudtaget, så är det..
    Men givetvis finns de hemska tankarna där, de gör säkert någon nytta i form utav bearbetning tror jag. Låt dem komma men låt dem även sväva iväg. Och jag håller med kloka Uffe, en dag i taget!

    Nu håller vi tummarna för att det är i morrn som det är dags för inläggning igen!!
    Kram till er hela högen! 🙂

  3. Jag har ingen erfarenhet av sjuka barn, men av sömnlöshet och hela den baletten. Om två veckor har jag ett lite lugnare schema tror jag, då kommer jag gärna förbi någon dag och sällskapar lite om du vill, och pratar vuxenmående och sånt där.

  4. Jag tänker ofta på dig och din familj Helena.

    Oro gör ont – den måste få göra ont. Men ingen orkar ha ont hela tiden.

    För att orka med vardagen måste man ibland leva i den just där man är. Speciellt när dagarna, som för er nu, är extra jobbiga tror jag att det är viktigt att inte fundera för mycket framåt. Dagarna kommer och går.

    Malte och Agnes har tur som har just Dig till mamma – det förstår alla av din fantastiska blogg som du låter oss läsa. Den berör verkligen på djupet.

    Håller tummarna för att morgondagen blir en bra dag för er.

    Många kramar från Ragni

  5. Det är vansinne att er son är ajuk och jag hoppas att sticket visar på fortsatt fördrivning av monstret vi kallar cancer!

    En dag i taget o aldrig har väl en klyscha som ”carpe diem” varit så aktuell!

    All lycka till er!

  6. Det är ingenting man lätt tar till sig, vare sig man befinner sig långt ifrån det eller mitt i det. Det måste vara som en otäck mardröm. Tyck inte att du måste ta det till dig, du är en mamma – en människa! Inte en robot. Det kommer komma i sin egen takt. Försök göra som din kloka make säger, ta en dag i taget.

    Jag har också läst historien du pratar om. Tror inte det finns någon som läst den utan att tårarna strömmar mer för kinderna. Men den handlar inte om Malte! Glöm inte det. ;o). Du verkar lika ”knasig” som jag. Mår inte helt bra av att läsa sånt, men kan likväl inte låta bli heller.

    Håller tummarna för att ni får positiva besked i morgon och att besöker går bra för Malte.

    Varma kramar Ancie

  7. Du ska veta att jag läser allt du skriver och tycker det är bra…. Bra skrivet, bra för dig och bra för mig/oss. Tror att det är en bra ventelera och jag skulle bli tokig om jag inte visste hur ni har det…även om det gör så ont i mig att ni ska behöva gå igenom detta hemska. Så jag hoppas du fortsätter. Känns som jag är lite delaktig fast jag inte är det…om du förstår hur jag menar. Önskar du inte bodde så långt bort, skulle vilja kunna krama om dig, ta en fika och hjälpa på alla möjliga sätt jag kunde komma på. Skriver inte alltid men tänker på er alltid.
    Kramar till er!! Hälsa Uffe o barnen…

  8. Om man inte varit med om det hemska ni går igenom, går det inte att förstå hur det verkligen känns men det knyter sig i hela kroppen när jag tänker på lilla Malte och er. Hoppas hoppas verkligen att det går bra imorn. Så svårt att förstå nåt sånt här orättvist, fy säger jag. Tycker ni är superstarka som kämpar på med att bl.a. leva ett så normalt liv som det bara går. Härligt att se bilderna med hästen och barnen. Lycka! Tänker på er och skickar lite hopp om en god natts sömn. Kramis

  9. Kära du, det är nu tredje gången jag öppnar fönstret ”kommentera” och inte hittar ord att skriva. Jag tycker det är bra att du skiver både för din och dina vänners skull. Fortsätt med det. Någon vän till dig gav dig tidigare rådet att söka hjälp, snäll gör det. Det finns så mycket duktigt folk som vet vad de skall säga och är bra på att trösta. Tänkter på dig! Stor kram Åsa

  10. Fina fina kusin ! Att ta en dag i taget är nog det bästa man kan göra i denna oerhört svåra situation , försöka skapa sig någon slags vardag i kaoset . Bloggen är fantastisk , jag är så tacksam för allt du delar med dig om vad som händer med Malte och dina tankar . Önskar jag kunde göra något för er ? Hoppas nu att allt går bra imorron ! Tänker på dig hela tiden och kommer verkligen sakna dig i helgen 😦
    Jag kommer gärna någon dag nästa vecka och håller dig sällskap . Kramar

  11. Det är bra att du inte tar in allt, bördan är redan tung, så fortsätt som du/ni gör, en dag i taget!
    När jsg inte kan sova brukar jag plugga in hörlurarna och lyssna på musik jag tycker om, det skingrar mina tankar och jag blir mer avspänd.
    Stor kram!

  12. Konstigt det där med kvällar som man önskar ska bli en fristad, men sen övergår till att bli en plåga…. Klok man du har Helena, gör så att ta en dag i taget, men då kommer lätt overklighetskänslan. Tänker också på er massor!

  13. En dag i taget är ett bra motto…….Jag önskar jag kunde bära din smärta och ångest om så bara för en liten stund, men det går ju inte.
    Jag läser varje dag och försökte faktiskt ringa häromdagen men blev störd, så jag ska göra ett nytt försök.
    Kram

  14. Jag läser, försöker ta in vad du försöker ta in. Det är svårt även från utsidan. Återigen – en bunt kramar och kärlek till dig! Och snart även lite sydamerikansk gryta.

  15. Malte måste va en av de ”tre”. Jag läser och följer er varje dag. Men jag finner aldrig ord att kommentera.. som nu.. Massor av karmar till er! Och som sagt: en dag i taget! Mycket kloka ord!

  16. Hej vännen, var glad att du inte har tagit in allt som verkligen händer, och än värre, vad som skulle kunna hända. För att orka just nu i ”stormens öga” så måste hjärnan sålla i verkligheten. Det är bara här och nu som gäller…….. Det som varit kan du ändå inte göra något åt…………Framtiden vet vi inget om, så den behöver vi inte oroa oss för än…….det räcker med att du / ni pallar här och nu! Och det gör ni!!
    Håller tummar och tår för nästa provtagning 🙂
    Kramis

  17. Bloggen är bra för dig så du får ventilera o reflektera allt du/ni går i genom. Den är bra för oss alla som vill veta hur det går även fast man inte har någon direkt kontakt.. Jag får en ”reality-check” också, vilket alltid är bra 😉 om du förstår hur jag menar…
    Som skrev tidigare, följer jag bloggen men kommenterar sällan pga svårt att hitta ord…
    Hoppas du har fått bra svar av läkaren och sjukhus-vistelsen blir så smärtfri som möjligt…
    Kramar / Lisa

  18. Tänker på dig så mycket!! Eftersom jag själv är mamma och har inte i närheten gått igenom det du gör. Men har gått igenom stora sorger som har med mina barn att göra.
    Att ha ork och kraft till allt runtomkring när det händer tuffa saker med de bästa som finns-ens barn.
    Som din man säger, ta en dag i taget, lev i nuet. Det har jag lärt mig. Och tills slut gör man bara det. Det är bra för en själv att leva så.
    Och kontrollbehövet som man som mamma har, ja man sätts på prov-helt enkelt..
    Många styrke

  19. Fina Helena! Vill bara skicka en stor kram till er alla, jag tänker på er dagligen och önskar att jag kunde trolla bort allt det onda från Maltes lilla kropp! Hur mycket man än försöker går det inte att förstå vad det är ni går igenom. Han är klok din man, försök att ta en dag i taget och framförallt att inte vara så hård mot dig själv ❤

  20. Åh, Helena, jag saknar ord. En förälder ska inte behöva gå igenom det du och Uffe gör nu, och ett barn ska inte behöva ligga i en sjukhussäng. Förstår att det gör ont och är svårt att ta in, men jag tror att Uffe har rätt – ta en dag i taget. En dag känns det kanske förjävligt, men nästa kanske känns bättre. Ta då tillvara på den bättre, och minns den dagen.

    En stor kram till hela familjen!

  21. Vännen!
    Jag tror inte att någon kan/eller vill ta in allvaret i den här sjukdomen. Hoppet är ju trots allt det som gör att näsan är över ytan.

    Kan inte sätta mig in i hur det skulle kännas om Sara eller Filip var i samma situation, men jag har haft den känslan med min syster.

    Uffes kloka ord är nog det man ska tänka på: Vi tar en dag i taget!

    Styrkekramar!

  22. Tänker på er så mycket och det var så trevligt att träffa er häromdagen. Svårt att finna ord… Stora kramar till er ❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s