De som var heta på gröten i förmiddags kunde se mitt ursprungsinlägg nedan (Gymnastik) innan jag ändrade det. Sussie hann även svara innan jag ångrade mig och kände att jag outade Agnes för mycket.
Summan är att jag ibland har alltför dåligt med tålamod och energi för att hantera Agnes (och Malte). Hennes helt vanliga 5,5 år trots och antagligen hennes sätt att få ut allt som händer omkring oss just nu är tufft att orka med.
Men hon är inte problemet. Jag är.
famlovgren 
Nej, Agnes är inte problemet men inte du heller! Det är den förbannade cancerns fel!!! Ni gör bara så gott ni kan efter de förutsättningar ni fått! Det gäller förstås alla i familjen…
Man känner sig bara så himlans otillräcklig.
Håller med Anna F. det är precis så det är. Ni gör så gott ni kan!
Kram
Man sägs komma i en minipuberteg mellan 5-6 år och på detta har ni en sjuk i familjen!
Agnes har ju världens finaste mamma och vi är alla frustrerade arga och ledsna ibland men som jag brukar säga när mina (läs jag) är omöjliga: det är därför dom är så söta! Så man inte ska bli helt galen;)
hoppas ni haft en bra helg!!!
Kramar
Jo hon är absolut inne i den där minipuberteteten. Kanske har hon varit det i flera år. 😉
Men som sagt, de är söta när de sover. KRAM KRAM KRAM
Nej! Du är inte problemet och inte Agnes. Det finns oro och rädsla av Malte sjukdom ….. eftersom det inte alltid är så patienten. Du / gör du det underbart! Du är så stark …. du inte vara så hård mot dig själv. massor av kramar
Danke Kerstin!