Min pappa är död

Min pappa har dött. Cancer.

Omständigheterna före och efter hans död har påverkat mig mycket och jag har mått väldigt dåligt sen jag fick veta att han dött. Begravningen var i fredags och på något sätt sätter den punkt för den första chocken och den första sorgeperioden. Men jag är inte på långa vägar klar med min sorg.

Det är så många sorgligheter i hela den här historien med mig och min pappa. Och så många svek från för många. Det känns som om det är mer än jag kan hantera.

Kanske berättar jag hela historien någon gång. Kanske. Funderar i alla fall på att skriva ner allt så att mina barn kan läsa när de blir äldre.

En icke-person

Det finns/borde finnas en person i mitt liv. Men hen finns inte där. Jag har fått höra att jag ska försöka skapa ett avstånd för att skydda mig själv. Jag har inte vetat hur jag ska göra.

För ett tag sen hörde jag någon (på radio?) prata om att de hade en icke-person i deras liv eller om det var så att de hade sett till att hen blivit en icke-person.

En ny och spännande benämning för mig. Icke-person. Och när jag tänkte efter så har personen jag försökt skapa ett avstånd till blivit en icke-person i mitt liv. Hur det gått till vet jag inte riktigt, kanske är det lite så *out of sight – out of mind*.

Kanske rasar allt ifall icke-personen klampar in i min sfär igen. Kanske. Men jag är trött på att tömmas på energi om och om igen pga henom. Så kan jag fortsätta känna att hen är en icke-person så är jag en vinnare.

Packa ur ryggsäcken

Senast jag var hos (den nya) läkaren pratade vi om terapi. Hon tyckte jag var i stort behov av terapi och skulle se om det gick att prioritera mig. Hon tyckte dock inte att jag i första hand var i behov av KBT-terapi utan ville nog gräva lite bakåt också.

Jag var skeptisk, jag känner att jag grävt klart i det förflutna och vill istället ha verktyg att hantera mina tankar, ångest och andra problem i vardagen. Men efter hennes liknelse är jag beredd att hålla med henne.

Hon liknade det vid att jag bär på en jättetung ryggsäck. Antingen lär de mig att bära den jättetunga ryggsäcken eller så hjälper de mig att packa ur jättetunga ryggsäcken den för att sen hjälpa mig att bära det som blir kvar i ryggsäcken. Låter klokt men det låter också jättejobbigt. Men i längden, antagligen bra att göra.

Denna eviga trötthet

Jo, det var några jobbiga dagar förra veckan. Jag var i en miljö som var stökig och ljudnivån var jobbig att hantera . Dock var jag förberedd så jag hade planer för att hantera detta, bla öronproppar och tid för att dra mig tillbaka helt eller delvis. Det var få måsten dessa dagar och ångesten höll sig faktiskt borta. Väl hemma igen kommer det välkända trycket över bröstet tillbaka, alla måsten, alla krav. Tvätten, stöket, dammråttorna. Högarna på köksbordet. En telefon som inte funkar som den ska. Och i min kalender är alla aktiviteter jag själv lagt in borta.

Igår sov jag så länge att jag faktiskt inte vågar säga hur länge. Och ändå längtade jag resten av dagen efter kvällen och efter att få gå och sova igen. Idag har jag lämnat barnen på dagis och i skola. Tvättat och hängt en tvätt, den andra får vänta i maskinen, orkar inte just nu. Egentligen vill jag bara lägga mig och sova. Men jag vill inte sova på dagen. Så istället blir jag sittande i soffan. Trött.

Rafs rafs rafs

*rafs rafs rafs* Mamma det kliar så mycket hääääär, jättemycket. Jag kommer inte kunna sova. *rafs rafs*

Säkert ett myggbett eller lite kli efter dagar med småfuktiga badbyxor på. Men i min värld kliar han ungefär där hans huvudtumör satt eller där den skulle ha suttit om hans cancer hade betett sig som i böckerna.

Lite magisk kräm avhjälpte kliandet och han har inte sagt något mer om det. Men jag längtar till MRen som ska vara om någon vecka eller två.

Tjuvkik

Kikar på information om den medicin jag eventuellt ska börja med,

Det kan dröja upp till ett år innan man har uppnått full effekt.

Det kan dock i vissa fall ta ett till två år innan en stabilisering och normalisering av stämningsläget inträder.

Viktökning är inte ovanligt.

Vanliga biverkningar är lös avföring, darrningar i händerna, lätt illamående, trötthetskänsla i armar och ben och stora urinmängder. Även akne kan förekomma samt påverkan av sköldkörtelfunktionen.

Jolly good!

Läser också:

En depression brukar orsaka mycket lidande medan den pågår. Idag kan den ofta behandlas framgångsrikt med mediciner och/eller psykoterapi. Dock måste man tänka på att behandlingen kan ta lång tid.

Viktigast av allt:

Många blir helt symtomfria.