Hjärna och kropp går igång

Igår gick Uffe upp till övervåningen för att sova lite före mig. Malte sov oroligt och jag hör att Uffe börjar prata med honom. Jag tolkar det som att Malte har ont och det förstärks när jag hör Uffe gå ner och hämta vatten. Jag tänker att nu vill Malte ha alvedon.

Minnena som kommer över mig är från drygt 2 år sen när Malte hade sina fasansfulla smärtattacker som ofta kom just när han sovit en stund. Ångest.

Jag går och lägger mig men det är hopplöst att somna (trots sömntablett). Jag går upp för att bryta den inre stressen jag känner och krypet i kroppen då jag inte kan slappna av. Glor på tv en stund, minns nu inte ens vad det var. Vi är på landet och utbudet här är inte så stort. Somnar först vid halv två.

I morse frågade jag Uffe om Malte hade haft ont igår. Nä, sa han, han var lite hostig så jag frågade om han ville ha vatten och det ville han.

Snacka om att min hjärna och kropp ibland går igång på helt onödiga saker. Jag måste lära mig hur jag hanterar dessa situationer, vare sig de är riktiga eller inte. För så här kan jag ju inte ha det. Jag har fått en ny läkartid på nytt ställe nu, hoppas jag får riktig och bra kbt-terapi där.

 

Nä, jag glömmer visst inte

Nä, jag glömmer visst inte de datum som ofrivilligt etsats in i min hjärna. Jag tänkte hoppfullt några gånger innan den 13 juli att jag nog missat datumet. Men det hade jag inte. Nu försöker jag att inte tänkta på de hemska, hemska 12 dagarna i juli 2012 då Malte låg inne på Q62 med smärtlindring innan cancerdomen kom den 24 juli 2012.

När vi var hos ortopeden på Huddinge sjukhus så frågade läkaren vilket datum Malte opererades. Datumet kom utan betänketid alls från min sida. Etsats.

Jag hoppas att de suddas bort med tiden.

Vissa dagar

Idag är en sån där skitdag då jag inte kommer igång alls. Jag har ansträngt mig för att det ska lossna men allt jag vill är att lägga mig ner och sova. När jag väl lägger mig ner så blir jag rastlös så då försöker jag igen med att gå ut i solen, vattna lite, kolla på plantorna som vill byta rabatt, är och pillar och drar lite här och lite där för att hoppas att lust ska komma till mig, bara en glimt av energi räcker för mig. Inte ens Uffes fix av tvåkammarbrunnen som ska bli mina nya upphöjda rabatter lockar. Jag vill bara dra mig tillbaka in i mitt skal och sitta där. Fast jag VILL ju egentligen inte alls det. Jag vill vara pigg, ha energi, orka göra saker, vara social, göra planer, koka rabarbermarmelad, gräva gropar och sätta ner buskar i, baxa runt jord och riva bort ogräs. Gödsla. Sånt som jag egentligen älskar att göra.

Och extra irriterade är det såna här dagar då det egentligen inte finns någon anledning till att jag är helt slut. Jag bara är det ändå.

Klockan är nu halv fem och jag ger upp för dagen. Längtar och inväntar kvällen då jag kan ta min sömntablett och gå och lägga mig. Skitdag.

Neymar har cancer

För den fotbollstokige Malte har det självklart inte undgått att Neymar brutit (?) en ryggkota. Malte berättade för mig igår att Neymar faktiskt har cancer. Njääää, sa jag. Joooo, sa Malte, det är faktiskt så.

Och jag sa inget mer. Säkert någon sorts tröst för Malte att en fotbollshjälte också har riktigt ont i ryggen.

Patientenkät

Det Affektiva programmet har skickat en patientenkät till mig eftersom jag snart är klar där och ska vidare i psykvården. Jag inser när jag ska fylla i att jag faktiskt inte alls är nöjd med deras insats. Inte alls faktiskt. Det kändes bra i början men sen fick jag inte vården jag förväntade mig.

Svårt att inte oroa sig

IMG_1314

Jag försöker göra så mycket *rätt* som möjligt även om det är semestertider. Jag försöker njuta, göra rogivande saker som gräva i jord, vattna, gödsla, plantera, göra min hjärngymnastik (wordfeud), försöker ta mig tid att i lugn och ro läsa, tränar faktiskt (!), hänger med barnen och gosar med fina hunden.

Men barn låter H E L A  T I D E N. I alla fall mina och jag blir tokig på det. På riktigt. Idag gjorde jag i ordning ett eget lekställe till dem, längst ner på gräsmattan, under ett äppelträd och framför en jättesmultroschersmin (och visst bland en massa rödmyror) där de lekte sen i flera timmar. Jag fick lite tystnad i alla fall på min kant av trädgården.

Men mitt i allt så har Malte varit trött. Häromdagen somnade han i bilen vid två tillfällen på samma dag, idag sov han till halv tio. Direkt går min canceroro igång. Den logiska delen säger att det är konstiga läggningstider under sommaren och att det inte är konstigt att han är trött. Men oron över att något växer och härjar i hans kropp finns där ändå. Tanken att be om ett extra blodprov har slagit mig men jag ska försöka avvakta några dagar och se om det går över med lite mer rutiner runt läggning och ta ytterligare ett snack med barnen om att de INTE ska väcka varandra på morgonen. Men det är svårt att inte känna igen symptomen och att vi var precis här precis för två år sen när allt eskalerade. Det är svårt att inte tänka på det. Jättesvårt faktiskt.

En skruv är visst av

Så, hur gick det då hos ryggläkaren? Bra. Men mitt hjärta stannade lite när jag såg på röntgenbilderna att en skruv gått av INUTI en kota. Jag repeterar. En skruv har gått av inuti en kota. Men den låg bra där sa läkaren, den kommer ligga kvar i kotan men den kommer inte besvära honom. Ok.

I övrigt så tror doktor H att de kan ta bort allt, ja utom den lilla skruvdelen då,  men vet inte säkert förens de kan se på riktigt. Det är ingen panik alls med operationen så vi fick välja själva när det passar Malte att göra operationen. Uffe hade tänkt ut en bra månad redan, i november är fotbollssäsongen över och han hinner återhämta sig innan skidsäsongen börjar. Så vi planerar för operation i november.

Dr H trodde inte att det skulle bli mer än 2-3 veckors återhämtning efter operationen, bara så att såret läker ordentligt. Ingen korsett (YEIIIIIIIIII), borde inte bli några smärtor och dr H tror inte att Malte kommer behöva några restriktioner alls efter operationen.

MEN, som han sa, OM Malte får ont igen så får de tänka över situationen och kanske operera in något igen. Så, egentligen vet ingen hur det kommer att bli. Dr H påpekade också igen att detta inte är något direkt vanligt fall. Så han skulle diskutera Maltes rygg med sina kollegor för att höra vad det tror och tycker. Han känns bra dr H. Jag hoppas intensivt att det kommer gå så bra det bara kan.