Misslyckande eller utmaning?

Oklart varför men jag mår sämre igen. Så pass att jag ringde min läkare och han vill att jag kommer på ett tidigare besök än planerat.

Är jag knäpp som känner en motvilja att berätta för läkaren att jag mår sämre? Jag tänker att han kanske känner sig misslyckad eftersom han inte får rätsida på mig. Jag försöker tänka att han ser mig som en utmaning istället, men det går sådär.

Tack fina A!

En vän berättade att hon drabbades av lite dåligt samvete när hon skänkte pengar direkt till barncancerfonden istället för genom Maltes kamp. Men sen kom hon på varför hon inte ens tänkte på Maltes insamling längre. För att hon ser Malte som frisk. Hon ser Malte som frisk.

Vet inte om det finns än bättre sak att säga till mig. Tack fina A!

De fyra musketörerna

Malte går från klarhet till klarhet. Han är underbart trygg på förskolan nu, mycket tack vare 3 riktigt fina kompisar. Inga problem att lämna honom på morgonen inte.  De klättrar, spelar fotboll, jagar varandra, leker kurragömma, bygger och gräver. Jag vet inte om Malte känner av att han inte har riktigt samma rörlighet eller snabbhet som sina jämnåriga. Jag hoppas inte det. Vännerna ses även på natten. För när föräldrarna somnat så flyger de ut genom fönstret och är superhjältar och jagar skurkar. Men de hinner hem igen till morgonen så att vi föräldrar inte ska bli oroliga för att de inte ligger i sina sängar. Känns tryggt.

Mysfredag

IMG_0322

Idag gjorde jag nog allt rätt. Lyckades följa mina morgon- och förmiddagsrutiner. Åkte iväg till stallet tidigare än jag behövde, snackade med hästarna i hagen, matade mina två favvohästar med morötter och tittade på en annan privatlektion. Tog god tid på mig att fixa *min* häst i det tysta,  lugna och nästan helt tomma stallet. Lektionen tillsammans med en vän gick hur bra som helst. Finaste, finaste Hortensia och jag jobbade på duktigt tillsammans. Bästa början på vilken helg som helst. Hejja mig!

 

 

En ny remiss?

IMG_0289

Allt väl med Malte. Dock funderade läkaren N om han skulle behöva skriva en remiss till en frisör. Tyckte tydligen att Malte var lite långhårig.

Bilden är från i måndags då han behövdes emlas inför nålsättning och magnetröntgen. Min fina unge!

Idag har jag gjort det mesta fel

Idag har jag gjort det mesta fel. Men jag har inte orkat bry mig. Ibland orkar jag inte göra precis som man ska. Så som jag borde göra. Jag tänker att det måste finnas helt normalfriska/sjuka  människor som också tar en dag i soffan, sträckkollar på en serie och struntar i lunchen och äter godis istället. Jag både lämnade och hämtade barnen idag, så helt meningslös har jag inte varit. Men enligt mina egna regler som jag satt upp för mig så borde jag ligga i sängen nu. Jag borde slutat sitta framför datorn klockan 21. Jag borde INTE surfa runt på barncancersidor. Jag borde gjort något produktivt idag. Åkt och lämnat tillbaka skorna som inte passade Agnes. Det hade jag tänkt göra, men det gick bara inte. Träffat mina fina Bästamammor, men det gick bara inte. Ångest, illamående och … ja jag vet inte, det går bara inte.

Jag lever med denna depression och kämpar mer eller mindre dygnet runt. Varför har jag så svårt att okeja för mig själv att det är ok att ta lite paus från kämpandet? Paus från det schema och mina regler jag satt upp för mig själv.

Nu ska jag gå och lägga mig. Morgondagen börjar med ett besök på ALB för att få reda på om Malte fortsätter vara så frisk som han verkar vara. På eftermiddagen ska jag och en kompis rida en extralektion på våra favvishästar. Det är *rätt* i alla fall.